Du har sett mej g omkring i natten hr,
i en gammal otkomlig atmosfr.
Du har sett mej undra ver livet,
men har du sett mej tjuvtitta p er?
I ett fnster i ett hus dr jag bor,
lter dunkla lampor ana n't s stort.
S du kan aldrig ana allt som jag vet.
Visst ser jag ut som en poet.
Jag stter till dom d och d,
men ltsas aldrig se
alla dockansikten som du leker med.
En s'n som jag har hgre pretentioner,
jag undrar var dom r.
Och hon lurar inte mej.
Visst tnker jag vl s;
hon sjer aldrig nej.
Kan tankar va' s sm?
Du knner vl mej,
och du tror vl inte att jag r
avundsjuk p dej.
Det hnder att jag rkar g
dr hon gr,
och hamna mitt i doften av hennes
blekta hr.
D knns det som n't som jag knt
fr lnge se'n,
det knns som liv,
det luktar vr. |