Maria, jag tycker om vra sm supe'er med tnda ljus.
Och visst njuter jag av att lyssna till din poesi i ditt mrka hus.
Men sj aldrig mera t mej att jag r n't du mste ha.
Och sj aldrig mera att du betraktar mej som din egen man.
Fr jag blir aldrig din, du blir aldrig min:
Man kan inte ga varann.
Maria, du fr frlta mej men du kan inte jmt va' med.
Ibland r tv en fr mnga nr man bara vill va' ifred.
Det r inte n't persoligt, det r bara s det r.
Och jag r ingen fgel som du kan hlla fast i din lilla hand.
Nej, jag blir aldrig din, du blir aldrig min:
Man kan inte ga varann.
Maria, du grter.
Maria, varfr?
Maria, att jag skall g iland med att ensam berika dej
r vl nd lika orimligt som att du kan va' allt fr mej?
Det finns ju s mnga sidor, s mmga behov man har.
Jag lskar dej men jag vill inte st hr ensam om du frsvann;
S jag blir aldrig din, du blir aldrig min;
Man kan inte ga varann. |